Ronny Irekvist 5 dan, tillbringade årets tre första veckor i Iwama. Träning under frostkalla morgnar och inte minst det sociala livet är minnen han bär med sig hem.
– Det roligaste med att vara i Iwama är det fantastiska mottagandet man får där och mötet med människorna, säger Ronny Irekvist.
Varje dag sopades dojon inför morgonträningen som började klockan sex. Ibland tränade de framför Jinjan där det byggts en träningsanläggning med stockar och tanren uchi, en ställning med bildäck som man övar suburi med bocken på.
– En övning var att Inagaki Sensei slog en stor stock mot mig för att jag skulle träna på att blockera med underarmarna.
Ronny Irekvist kom till Iwama på nyårsdagen. Så han var med på Kagamibiraki – nyårsfesten – som invigdes av Doshu, O´Senseis sonson.
– Till festen hör en stor tunna med sake. De slår bort locket och häller över saken i flaskor. Efteråt slår de sönder den.
Det är startskottet för festen.
Här sitter Ronny Irekvist bredvid Doshu. På festen bjöds det på sötsaker och ris som man kokade tillsammans.
Efter jordbävningen förra året skadades dojon. Men nu har den restaurerats i gammal stil.
– Den luktar trä och är jättefin. De som har restaurerat den är riktiga proffs.
Under kvällsträningarna var det mest japaner som tränade tillsammans med Ronny Irekvist och den andra uchi deshin Mark Huges 2 kyu, från Seattle.
– Och träningen var givetvis fantastisk! På denna gamla plats finns fortfarande mycket nytt att lära sig. Det var många på mattan och de flesta dröjde sig kvar efter träningen så att man lärde känna dem.
Vid två tillfällen fick han själv instruera.
– Det var en omskakande upplevelse. Men jättekul. Jag höll mig till grundtekniker som Tai no henko, Kokyoho och Ikkyo.
Här sitter Ronny Irekvist tillsammans med Inagaki Sensei, som är dojosho (chefsinstruktör) på Ibaraki Shibu Dojo i Iwama. Han har varit elev både för O´Sensei och Saito Sensei.
Det här var Ronny Irekvists tredje besök i Iwama. Första gången var 1984 och då tränade han för Saito Sensei. Det gjorde han också under det senaste besöket 2002.
– Då var jag på Saito Senseis allra sista träningspass. Vi gjorde Tachi Waza.
